En sådan jävla lättnad!

Jag har vi officiellt lagt över ansvaret på vårt gamla hus till de nya ägarna. Kändes jävligt gött får jag säga faktiskt för att det har varit mycket att tänka på med att ha två hus. Det ska vara underhåll, uppvärmning vilket i vårat fall var vedpanna så vi va tvugna att åka dit varje dag och elda. Det är full renovering med vårt nya hus så det har inte varit någon tid alls till annat, och då att ha ett andra hus på det är inte särskillt rockigt!
Men idag kom lättnaden som ett brev på posten! Vi har som helst inget ansvar längre med någonting. Det känns så skönt att inte ha det över sig längre, vi har ju faktiskt varit dubbel ägare i hela 2 månader! Usch!
 
Nu sitter jag och njuter av mitt halv färdiga renoverade hem xD Men ändå är det en så himla skön känsla, att bara ha det man ser och inget annat. Att inte ha dubbelt ansvar utan kan fokucera på det man har framför sig. 
 
Kommer att lägga upp mycket bildet på huset och all renovering som pågår under bloggens gång :D
 
Idag blev det vila efter 3 hårda dagar på gymmet, men imorgon kommer jag att ta tag i det igen med en riktig konditions genomkörare! Kommer inte kunna gå efter, men det är ju det som är skönt med träning, Det ska fan kännas att man gjort något!
 
 
Här är vi i full gång med att riva ned det gamla köket. Som för övrigt var brunt, brunt brunt och åter brunt, med furu luckor! Ni förstår varflr vi inte ville behälla det va ;)
 
 
 
 
 
 
Här är köket under progress...
 
 
 
 
Här är köket så som det står idag, en månad efter renoveringsstart. (vi har inte bara haft köket att renovera under denna tiden utan öven kontoret och pannrummet)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och här självklart så har vi framsidan på vårt hus :)
 
 

Är vi som ett pokerspel?

En sak som jag har funderat på länge är varför en del personer har svårt att bryta ner deras vägg mot andra? Varför är vissa svårare än andra att komma vid? Är det på bristen av självförtroende? är man rädd? Eller vad beror det på?
 
Det känns som att vissa personer är som ett pokerbord. Varje man har sina kort, man satsar så mycket man vill beroende på vad man själv har i handen. Ingen annan vet vad du har, bara du vet. Sen även hur mycket man ska satsa för att komma nära någon? Ska man köra all in? Ta lite i taget och låta spelet gå några rundor innan man lärt sig de andra motspelarnas pokerface och strategi? Hur dom är som personer? Satsar dom, eller kör som safe? Jag vet inte hur jag ska ta vissa personer. Det känns som att jag alltid satsar all in vid första spelet, men det verkar inte ge resultat... Är det jag som gör fel eller är det mina motståndare som inte riktigt ligger i samma tak som jag ? Har dom mer att förlora än jag? Eller är dom rädda för att vinna? 
 
Jag kanske ska avvakta, stå vid sidan och se ifall någon annan satsar stort innan jag går med i spelet? Ska jag behöva komma i andra hand och ta vad jag tittat och listat ut, är det min strategi som jag inte använt? Eller hur ska man vara? Ska man satsa all in eller ska man avvakta? 
 
Jag tycker att är man med i spelet, ska man satsa. Vem vet? Kanske så plötsligt händer det !